Ep2 - Anknytning till graviditeten

Tove (0:04)

Den här podden kommer ju oftast att handla om tiden med ett nyföt barn och allt som kretsar kring det. Men vi tänker att vi börjar i början, och det vill säga under graviditeten.

Frida (0:32)

Välkommen till Det stora lilla livet. Podden där du får navigera bebis- och föräldralivet tillsammans med Tove och Leontin, barnspeciellisk sjuksköterskorna som driver Babydubo. Och Frida, en snart tvåbarns mamma, vars stora passion i livet är graviditet, förlossning och bebisar. Här får du ta del av vetenskaplig fakta utan pekpinnar och förhoppningsvis känna igenkänning i både det stora och det lilla. Välkommen till Det stora lilla livet.

Tove (1:18)

Idag tänker vi att det är våran tur, Frida, att fråga dig lite om hur det känns att snart vara ett förbarnsmamma och hur du känner kring det här med anknytning och att lära känna det här hela livet som du bär inom dig. Hur känns det idag?

Frida (1:36)

Alltså, så otroligt mycket känslor. Samtidigt som det är så otroligt lite känslor. Jag insåg häromdagen att jag är nu ungefär sju veckor från att bli tvåbarnsmamma.

Hur annorlunda det har varit den här gången gentemot första gången. Ingenting är förberett, ingenting är inhandlat. Visserligen hur mycket behöver man in, alltså så. Men jag tog upp kläderna igår och ba men gud, vad behöver vi ha för kläder? Bilstol har vi det. Vi har inte ens köpt blöjor.

Tove (2:21)

För det är en mental bit i det där också, att faktiskt få inhandla lite materiella ting just när det kommer till. Det är någonting det där med att man startar upp.

Frida (2:32)

Ja, verkligen. Där vill jag minnas att när jag var gravid första gången vid is, vi var ju klara typ innan vecka 20 Då hade vi spjälsängen var monterad, vagnen hade kommit, den beställde vi typ vecka 11 Jag var så jäkla tidig med allting.

Det var bara fokus på graviditeten.

Jag tänkte säga, som säger bör kanske, det är ju naturligt. Den här gången har det varit något helt annat. Dels för att man har en tvååring, eller så har vi vår son hemma, och så har livet varit fokus på något helt annat. Men jag tror också att det har varit ett helt annat lugn i mig, i graviditeten. Att bara, ja, det här kommer att ta sin lilla tid. Alltså det är liksom, vi har gott av dig, alltså, jag vet inte men samtidigt så har jag också fått lite nu, jag tänkte säga såhär, dåligt samvete på nåt vis, av att jag inte har tagit tillvara på den här graviditeten. För det var liksom verkligen häromdagen som jag bara, men gud, jag ska föda barn snart. Alltså, jag är gravid verkligen. Det känns som att jag inte har reflekterat över det. Det har bara sprungit. Och så fick jag bara såhär, men gud, tack för den här grabben. Det är inte väldigt någon fokus på honom. Alltså, det är verkligen, det är mycket känslor samtidigt som det är ingenting alls typ. Och jag vet inte, det känns som att det är väldigt naturligt, det känns som att man ofta hör första graviditeten, då jag är gravid i vecka 20 plus sex och tre timmar, och nu är det såhär, jag tror att jag är i tredje trimestern.

Leontin (4:25)

Men så är det nog, det är nog verkligen väldigt mycket igenkänning för många. Och jag tänker det där med att vara tidigt ut och ordna praktiska saker som barnvagn och bilbarnstol och så. Jag menar alla förstår vi att det kommer lösa sig, vi måste inte ha det på plats. Men det handlar ju om att mentalt förbereda sig för att bli förälder och att det på något sätt blir mer verkligt när man får hugga tag i de där sakerna. Och ibland kan det ju vara lite så att när man redan är förälder, det är som att föräldrakranen är redan på, där flödar för fullt varenda dag, dygnet runt. Så att det är lite lättare att se framför sig vad det är som kommer skall. Och därmed så blir de här fysiska grejerna lite mindre betydelsefulla. Men det finns ju verkligen ett syfte i det här med att boa. Det känns ju som att du är lite på väg in i det nu.

Frida (5:19)

Ja men jag tror verkligen det. Ja det tror jag.

Leontin (5:21)

Jag tänkte på, för Leontin du har ju, du mött ju många föräldrar som har fått sina barn mycket tidigare än vad de trodde. Och visst är det så att många av dem uttrycker lite så där, som att det blir lite sorg, man liksom har gått miste om de där förberedelseveckorna som inte riktigt blev.

Tove (5:40)

Verkligen och det finns ju också vetenskap bakom det. Just att det är i slutet av graviditeten som mycket av de här hormonerna som främjar anknytning och första tiden med bebisen, som de liksom verkligen skjuter i höjden. Ja det är så. Så föder man barn tidigt så missar man helt enkelt det. Har man dessutom ett barn som faktiskt är sjuk och kräver sjukhusvård eller så, så än mer hinner man ju inte fokusera på den där känslan av föräldraskap och genuint liksom omhändertagande, utan det är ju väldigt mycket baserat på hur barnet mår. Absolut. Och jag tänker att du hoppar ju precis in i det nu, i tid. Det är nu tror jag, som du kommer känna mycket och börja förbereda dig för att det kommer inte hända utan att du tänker på det. Alltså du kommer ju förbereda dig och börja knyta an ännu mer. Sen tänker jag också att man ser ju ändå att du har gjort det. För att när man pratar med dig om det så lägger du ju helt spontant en hand på magen. Eller den här lilla grabben, det är ju redan en liten person. Det är inte den och det är inte såhär att, men du håller verkligen om honom lite ju när vi pratar om det. Så jag tror att du har gjort det mer än du tänker.